Tim Hurtig, mest känd för sin gula AMC Pacer på Street Week, har ett annat liv i det dolda.
Nu talar vi inte om någon obskyr böjelse. Det är inget jag vet något om.
Det jag vet är att han nyligen skaffat sig en Nova. En riktig racebil. Nästan.
Fronten hade råkat ut för en olycka i garaget där den stod och spruckit lite.
Tim kände sig inte helt bekväm med att laga den själv,
och om han ändå skulle transportera den till mig
var det lika bra att få lite modifieringar gjort på samma gång.
Jag kan inte riktigt se framför mig hur tidigare ägare löst infästningen av huven.
Huven, visserligen av glasfiber, vägde 13kg med ett tveksamt fast-plastat L88 Scoop.
Tim beställde en kolfiberhuv samt flänsar på fronten så det skulle gå att fästa huven
med dzus lås direkt i fronten så som det borde gjorts från första början. (kan jag tycka)
Steg att var att göra en gjutform på huven.
Massvis med tejp och aluminium för att göra kanter.
Jag får ibland in formar att gjuta ifrån och då slutar gjutformen där originaldelen slutade.
Det är lite av ett gissel. Det går inte helt bra att gjuta kolfiber mot noll.
Även om jag alltid gör en påse runt hela produkten när jag vakuum suger så underlättar det enormt
om man har en ordentlig kant runt hela grejen så man har någonstans att låta kolfibret vila utanför det aktuella området.
Jag var lite orolig för om det skulle släppa bra med tanke på att originalet var lackat matt grå,
men det var inga problem att lossa originalet ur formen. Formen gjordes med vanlig glasfiber och polyester.
Jag sprayade ett par korvar med fogskum som jag bakade in som förstärkningar till formen.
Det finns en poäng med att jag gör formarna med vit gelcoat. Dels är den billigast
men den stora vinsten är att man ser väldigt tydligt vad man gör när man lägger i kolfibret.
Kolfibret.
När jag gör en motorhuv eller något annat stort har jag två nivåer av bord.
Ett högre där jag klipper till fibrerna och ett lägre där formen ligger.
Då kan jag hasa ner väven i formen med så lite störning som det går.
Med alla lager i formen är det dags att slå på vakuumet.
Epoxin jag använder härdar ut fullt vid rumstemperatur så ingen autoclav behövs.
30 timmar senare tog jag bort alla förbruknings varor, la en sträng med devinycell runt hela huven
som jag sedan bakade in med ytterligare ett lager kolfiber, mera peelply, och vakuum bag en gång till.
30 timmar efter det kan allt tas bort och den färdiga huven plockas ur sin form.
Från 13kg till 3,2kg. En ganska avsevärd viktminskning.
Utöver ren reparation av fronten ville Tim ha en uppochnervänd kopia på kofångaren fastplastad under originalet.
Många gör så för att få fronten lägre men utan att ha någon spretig läpp som inte passar in riktigt.
Steg ett var förstås att göra gjutformar på originalet.
Likadant som med huven gäller det att fläska på med ordentliga kanter.
För att få med alla former var jag tvungen att göra en två delad form.
En tvådelad form är väldigt behändig. Om den är rätt gjord.
Lätt att lossa och tar mindre plats när man är klar.
Lite spackel och fix blev det såklart då denna nedre kopia inte ska ha några hål
förutom för regplåten men den ordnade jag live i avgjutningen istället.
Fronten ska byta färg eller åtminstone lackas om när jag är klar,
men det kändes vettigast med en orange gelcoat. För känslans skull.
Efter lite tillkapning skruvade jag fast kopian. Limmade kanten och laminerade fast den från insidan.
Jag var lite orolig för om det skulle räcka men jag är helt övertygad att den lär hålla för 300kmh.
Kanterna då?
Med glasfiber huven hade detta varit omöjligt då den var så tung, men nu kunde jag
tejpa fast kolfiber huven där jag ville att den skulle bo, ställa hela fronten på högkant
och plasta direkt mot huven som jag givetvis skyddstejpat.
Lite frisering av kanter och extra limning så hade jag fått till en läpp runt hela öppningen
som exakt matchade huven. Jag lämnade placering och mängd dzus-lås till Tim.
Huven ligger i ett spår och blir precis hur stadig som helst.
Det som ser ut som skador på lacken är bara limrester från tejpen där det fastnat slipdamm
så skulle Tim välja att ha kvar färgen är den inte mera skadad än på den sidan där jag lagat sprickan.
