Nitrolympx 16-18 Augusti 2019
Som den virrpanna jag är missade jag att lägga in min sovsäck i Mickes trailer innan han styrde mot Hockenheim.
Helst vill man inte släpa på mer än nödvändigt på flyget. Tack o lov lyckades jag få fatt i Peter Kunc
så jag kunde slänga in sovsäcken där istället när han passerade Norsborg vid tisdag lunch.
På torsdag eftermiddag flög resten av team Gullqvist till Frankfurt.
De flesta av oss kom fram till banan oskadda torsdag kväll.
Micke som kör trailern hade åkt på ett njurstens anfall som ledde till akut njursvikt på vägen ner.
Han och Åsa lyckades ändå ta sig hela vägen till banan, lasta ut bilen och få upp tältet
med hjälp av flera team. Nu var han dock inlagd på sjukhus.
Vi gjorde i ordning bilen precis som vanligt, och fick den besiktigad.
Om det var så att Micke skulle känna sig bättre var i alla fall det administrativa klart.
När det var dags för Q1 var Micke fortfarande på sjukhuset,
så jag flipprade runt som publik och fotade lite blandat.
Till Q2 hade Micke, mot läkarnas rekommendation, på egen risk blivit utskriven från sjukhuset.
Det var en lite trött förare, men med en vilja som kan försätta berg.
Han tog plats bakom ratten och körde 6,07-387kmh med en pedalning.
Det gav oss en 9e kvalplats.
Lördagens kval blev lite försenat pga regn, men när väl banan torkat upp var det dags.
Kvalet pausades pga ytterligare regn när det bara var två par kvar,
men så småning om kunde alla i klassen köra klart.
Micke körde 5,92-392kmh vilket gav oss en 4e kvalplats.
Molnen hängde tungt över banan hela dagen,
och vid tre tiden började det småregna.
Marja från team Sundholm Welding bjöd på kinderägg.
Knepiga byggbeskrivningar tyckte kval 1 Jan Ericsson som kört 5,87-394kmh.
Kvalkörningarna avblåstes vid 17.30.
Vi ägnade kvällen åt att byta vevstakar.
Kvälls-showen körde som det var tänkt, med jet-bilar och annat.
Dom var dock klara ungefär samtidigt som vi med motorn.
Söndag och elimineringsdag.
Nu var det soligt och varmt som sig bör på Hockenheim.
Spåren av lördagens regn förångades, och det blev över 30 grader.
E1.
Vi mötte Dimitry Samorukov från Ryssland i första rundan.
Micke körde 5,97-390kmh medans Samorukov rödlyktade med -0,068.
En mindre bränsleläcka under repan gjorde att motorn gick lite för hårt,
vilket ledde till att vi fick en del läck på ett antal cylindrar som fick gå så under resten av elimineringen.
I E2 mötte vi Andreas Arthursson.
Micke körde 6,04 men det spelade ingen roll då Andreas rödlyktade med -0,039.
Semifinalen körde vi mot Jan Ericsson,
men den här gången var det vi som fick röda lyset.
Mycket rödlyktor?
Ja under hela stegen så var det hela 6 rundor i PM som avgjordes redan på granen.
Samtliga rödlyktor var i vänster banan.
Det är ovanligt mycket. Inga andra klasser hade sådan överrepresentation av rödlyktor
att man skulle kunna ta för givet att det var något fel i tidtagningen, men märkligt var det i alla fall.
I finalen mellan Jimmy Ålund och Jan Ericsson fick Janne rödljuset.
Vid prisutdelningen fick Micke en liten pokal för att han tagit oss till semifinal.
Jag kan nog tycka att han borde få en stor pokal för prestationen
att han tog sig direkt från sjukhussängen till en 4e kvalplats...
...men den typen av pokaler delas inte ut.
Måndag morgon lastade vi in bilen och ett par motorcyklar i trailern,
innan vi begav oss mot Frankfurt flygplats.
En schnitzel och apfelstrudel till efterrätt på flygplatsen
tillsammans med team Kunc som hade bokat samma flight.
Om mindre än en vecka är det dags för nästa event, Summit Internationals, på Tierp.
Många åker 1700km raka spåret dit, medans andra precis hinner mellanlanda hemma.
Vi hann mellanlanda och renovera upp motorn lite innan vi for de sista milen till Tierp.
